När jag handlar gör jag det allt som oftast hos Ica online, har gjort det i flera år och det är något som alltid underlättar. Det var helt perfekt när barnen var små och jag inte ville dra med dem i butiken. Sen har det varit perfekt för att spara tid och planera veckans middagar. De sista åren hjälper det mig oerhört mycket rent fysiskt. Jag handlar gärna online för att spara på min kropp och fysiska energi. Det finns roligare saker att lägga orken på helt enkelt. :) Dessutom får jag ofta ont i knäna eftersom de ofta få ta all stryk när jag ska ta i och svänga med vagnen. Tänk er att köra en tung kundvagn gående på knäna ungefär. Men det har också endel att göra med att jag alltid får så arga blickar, folk som hutar med nävar och svär åt mig när jag parkerar. Att en kvinna i 30 årsåldern svänger in på p-platsen med en vit suv och är lite piffig (får man lov och säga så om sig själv?) det väcker nämligen MÅNGA känslor i andra människor. För en sådan person kan ju knappast ha problem att gå? Fy tusan så många gånger jag brustit ut i gråt efter att fått skäll. Hade aldrig kunnat tro att efter allt jag gått igenom så ska jag behöva ursäkta mig på detta vis. I somras skulle tom en gubbe polisanmäla mig!! Till det sista har jag istället gått från ledsen till arg och berättat min historia i snabbspolning för att sedan fråga personen hur mycket skit i livet en människa ska börja ta, när tar det slut? (ofta i samband med PMS, jag är en rätt försynt person annars.) Idag bestämde jag mig för att handla på maxi iaf eftersom det är längesedan jag var dit. Jag kände dessutom att då min man är hemma nu så kan jag ta det lite lugnt sedan resten av dagen rent fysiskt. Så härligt att kunna gå omkring och titta på lite nyheter osv! Så jag svängde in mot parkeringsplatsen och en man blev mycket upprörd. Så upprörd till den graden att han stod kvar utanför sin bil för att minsann se vad det är för kvinna som kör den där vita bilen rakt in i rutan. Självklart med armarna i kors. Den här gången satt inte gråten i halsen utan jag bjöd mig själv på ett leende. Idag har jag nämligen ett stålben synligt och mina leggings uppvikta så protesen syns väl. (detta ska jag fortsätta med) NI SKULLE SETT HANS MIN! Haha, jag log hela vägen när jag gick och tog en kundvagn. Riktigt så han skulle se och jag hade god lust att säga till honom; "Nu blev du allt snopen va?" En person med funktionshinder har inget ansikte. Hen har rättigheter till ett liv som underlättar. Jag är väldigt säker på att den mannen fick sig en god tankeställare idag. [caption id="attachment_1559" align="aligncenter" width="768"] Ja ibland känns det som man bara därtill besvär för samhället.[/caption]
