En ofrivillig bloggpaus eftersom andan gick ur mig förra veckan. Jag har ju haft ont i ryggslutet sedan jag ramlade omkull tidigare i höst, varit hos läkaren men inget anmärkningsvärt enligt hans bedömning. I tisdags var jag på massage och sedan var det som allt brakade löst och jag fick så ont i rygg och mage. I torsdags eftermiddag när jag var med Cornelis på simskola så kunde jag knappt fokusera längre. Jag hade värk, kände mig febrig och svimfärdig. Det var som att jag försvann. När jag kom hem ringde vi efter en ambulans. Kontrollerna såg bra ut men jag hade feber och de tyckte jag skulle åka till akuten, dock kunde de inte köra in mig för det var den enda ambulansen i stan som fanns. Så Olle och barnen skjutsade in mig till Eksjö. Där hade de den kvällen fullt och mycket att göra så de bad mig vänta ute på parkbänken. Satt inte där länge förrän jag kände att smärtan är för stark och att jag dessutom inte var klädd för att vara ute. Så jag ringde upp Olle så han fick vända och satt i bilen tills jag fick komma in. Alla prover såg bra ut men jag var kvar under natten för observation. Hade ingen tanke på massagen då, men den måste triggat igång något! Har också haft mina funderingar på endometrios ett tag och ska nog kolla upp det också. För jisses så ont jag haft! Idag har det mesta släppt. Efter denna tur har jag varit dränerad på energi och oron blev så stark. Det är så svårt att förhålla sig till kroppens signaler efter allt jag gått igenom. Min sepsis började inte på något anmärkningsvärt vis heller, så man är alltid på sin vakt. Nu sitter hela familjen i bilen påväg hem från Växjö för barnen har tagit nya pass. Tiderna i Eksjö var helt slut och om en månad åker vi till Gran Canaria. Var bara tur vi upptäckte att att de hade gått ut. Det hade inte förvånat mig om vi stått på Kastrup flygplats med hakorna på golvet. Typiskt oss!
