Nej men alltså detta med PMS. Vi som lider av detta borde få en present på posten varje månad när det känns som livet ska gå under och man tappar hoppet. Det är precis så jag känt några dagar nu och börjar seriöst fundera på vad man kan göra åt detta? Har ni någon kunskap om vad som kan underlätta när inget längre känns värt? Utöver detta börjar jag känna mig knäckt av Corona (ja kanske lite mer än vanligt nu då). Men att det ökar och restriktioner sätts in igen? Orkar inte med detta och hade verkligen fått hopp om att livet skulle kunna återgå snart. Trots att jag är vaccinerad så är det ju ändå något man berörs av. Jag har väntat så länge på att kunna börja leva fullt ut. 2019 blev jag ju som ni vet sjuk i sepsis, sedan gick nästan hela året till sjukhus och rehab och därefter började corona ploppa upp i början av 2020. Med andra ord har jag haft en del av mitt liv på paus i snart 3 år?! Vi räknar ju ner nu till vår revansch-resa till Gran Canaria och snart är det dags. Ser verkligen fram emot det men tar nu en dag i taget och hoppas att vi kan komma iväg utan att behöva känna oro. Den resan är ju så mycket mer än sol och bad för oss. Vi ska ju äntligen få avsluta semestern tillsammans som slutade i katastrof sist. Som det känns nu kommer jag inte åka och besöka sjukhuset. Jag känner att allt eftersom tiden gått har jag kunnat släppa taget om många spöken. Men jag skulle gärna tacka personalen, om jag vågar. Det blir ju så verkligt på något vis eftersom jag inte har några minnen. Men just nu önskar jag mig ett botemedel mot pms, att Corona ska försvinna och fred på jorden! [caption id="attachment_1221" align="aligncenter" width="683"] Hoppas bära denna i Mas palomas om två veckor.[/caption]
