[caption id="attachment_957" align="aligncenter" width="602"] Katastroflunchen[/caption] [caption id="attachment_958" align="aligncenter" width="413"] En av alla skador.[/caption] ”Alla amputerade ramlar” Det sa min kära sjukgymnast Kjell till mig under min tid på rehab. Jag ville inte tro på honom, jag skulle absolut inte ramla, inte jag. Jag hatar också att ha fel. Idag for jag rakt ner i betonggolvet under lunchruschen på Asecs i Jönköping. Ont gjorde det också. Som Bambi på hal is kändes det som marken under mig försvann och jag landade rakt på höften och vänster arm. Jag hörde ljudet av mina skor när jag försökte rädda mig, hur mina glittriga proteser revs mot det hårda betonggolvet. Men det blev också tyst, helt tyst. Som att alla höll andan. Ingen andades i restaurangen för ett ögonblick. En kvinna hade ramlat, utan ben, med proteser, glittriga proteser och en väska 2m bort. Detta var något extra ordinärt. Inte bara en vanlig person utan det låg en amputerad människa på betongen utan ben och fingrar. Vilken syn. Ett par i min egen ålder tittade bekymrat på mig och frågade om jag behövde hjälp. Jag kunde inte svara dem, jag kunde bara tänka på att det är så idiotiskt med hala betonggolv. Sedan försökte jag hitta något att stödja mig på för att häva mig upp. Det är inte det lättaste att ta sig upp från golvet som amputerad. Särskilt inte när man har ont. Men jag tog mig upp på egen hand denna gång. Glad att jag övat på detta. Jag tackade paret så mycket för att de erbjöd sig att hjälpa mig. The show must go on tänkte jag och grabbade tag i min lunchtallrik som jag var påväg att hämta innan denna dramatik. Kunde knappt äta efter detta. Det gjorde ont, jag har ont nu. Hela min vänstra kroppshalva värker. F*n vad betong är hårt…och halt när den är polerad. Är tacksam över att jag inte föll över min högra axel iaf. Det hade den aldrig klarat. Men ändå värker hela kroppen ikväll. Bara längtar efter sängläge nu. Vågar knappt ta av mig vänster protes. Höften är inte kul nu… Men du hade rätt Kjell, alla amputerade ramlar. Jag gör det mitt i lunchruschen på Asecs köpcentrum. Typiskt...
