Den senaste tiden har jag varit mer resande än hemma. Förlåt bloggen, det var ett tag sedan. Jag behövde tid till allt utöver bloggen för att få ihop det helt enkelt. Nu har sonen legat sjuk halva sportlovet också så vi går på tå (inte jag dock) här hemma och väntar på att någon mer av oss ska trilla dit. Det har varit mycket de senaste två veckorna helt enkelt.Men jag tänkte berätta lite om vad som hänt sedan sist och i veckan kommer dessutom en restaurang-guide från Rom och lite info om vårt boende. Jag har varit i Jönköping där jag fick ny kosmetik på mina proteser. Kosmetik kallas det när man klär benen med PVC som ska likna hud. Den gamla "huden" hade dragit åt sig tillräckligt med smuts från kängor och svarta jeans så det var dags för nytt och fräscht. Det kan vara så att vi inom kort drar till sydligare breddgrader och då ska spirorna synas. :) Det har också hunnits med en träff med min kompis Maya som driver Mayas hudklinik (Maya SkinClinic) i centrala Jönköping. Vi tog en god tre-rätterslunch på Restaurang hemma och pratade om hennes tidigare yrke som ambulanssjuksköterska. Funderar på att testa en behandling med SkinPen för att få bort alla ärr efter åratal av akne, har ni testat? Så fint hos Maya och hennes hudvårdsklinik i Jönköping.Sen har jag varit i Stockholm där jag la en dag på hotell där jag enbart skrev i boken efter att fått tillbaks första utskicket av redaktören på förlaget. Dag 2 var jag hos Vanja och jobbade från morgon till kväll. Det var så himla kul att äntligen träffas. Som Vanja sa så känns det ju som man redan känner varandra och nu blev det tillfälle att ses. Mer om det längre fram vänner. :) Jag hoppas och tror att jag ska kunna bidra med något viktigt. Hos Vanja!! :) Deras vindslya var exakt lika fin som man tänkt sig! Jag bodde på Nofo i detta fluff och jobbade. Hotellet ligger på söder och en varm sommardag är nog deras innegård fullsatt! Hello!En tur till sjukhuset i Linköping blev också av. Det var där jag låg allvarligt sjuk i flera månader för fyra år sedan och jag känner trots det en himla trygghet av att komma dit. Jag har endel operationer som kvarstår för att förbättra den plastikkirurgi som gjordes då för att få ihop min kropp efter sepsis. När jag körde hem därifrån så grät jag nästan av lycka för jag fick så mycket hopp med mig. Ska berätta lite mer!Jag fick en stor infektion vid mitt högra bröst och armhåla som ledde till nekroser som dödade vävnaden. De reviderade bort allt som var dött för att slutligen sy ihop det. Eftersom det ligger en massa muskler där så har de dragits lite kors och tvärs, det primära var då att få ihop de stora såren och huden.Detta är troligen orsaken till att jag idag har svårt med rörligheten i min arm.Första operationen är också den minsta, otroligt nog. Men kan göra enorm skillnad för mig! De ska in och lossa och greja med musklerna där. Fråga mig inte exakt utan detta är hur jag uppfattade dem. Jag hoppas så in i norden att detta ska gå!Andra operationen blir en ny fetttransplantation (har gjort två tidigare) där man ska transplantera fett från min mage eller andra områden och flytta till höften där jag saknar underhudsfett efter neuroserna tog död på det. Idag ligger det transplanterade huden direkt på muskler och skelett. Lite obehagligt!Om fettet räcker kommer de även transplantera till höger bröst/armhåla där det saknas idag. Annars kan inplantat bli ett alternativ för att återfå volymen där.Den tredje operationen blir stor, jag kommer troligtvis vara inlagd en vecka. Det kommer bli psykiskt påfrestande för mig att återhämta mig, det vet jag. Men den här operationen kräver en hel del. Man ska ta bort delar av den transplanterade huden i min ljumske och midja för att sedan täcka med min egna hud. Alltså helt otroligt! Jag gissar att det kommer gå till ungefär som man gör vid en stor bukplastik.Ibland är det helt enkelt otroligt bra att ha lite extra lös hud att använda till sånt här. :)Min transplanterade hud är ju väldigt stram och inte elastisk eller följsam. Så att kunna täcka delar av kroppen med min egna hud kommer förändra mycket och ge mig bättre rörlighet.Ja när jag skriver detta så våndas jag en hel del över operationerna eftersom jag verkligen blir så dålig efteråt. Det tär på psyket att känna sig svag och jag är såklart orolig över komplikationer. Men nu har det gått snart fyra år och jag litar fullt ut på mina läkare. De vill ta det långsamt och ville att tiden efter min sepsis skulle gå innan de stora bitarna kunde tas om hand om. Jag har lovat mig själv att verkligen ge mig ledigt under återhämtningen också, för det behöver jag. Ja ni hör ju hur mycket jag farit runt överallt den sista tiden. Men nu är jag här igen och kommer bjussa på en härlig tid framöver. Solen och ljuset är tillbaks och jag är verkligen redo för det. :) Fick blombud från maken i Norge till Alla hjärtansdag. Blev så glad och överraskad! Just det, renoveringen här inne är klar och jag ska nog beställa en soffa idag! woho! En ny lampa/skulptur har fått flytta in, hon heter Grace.
