I fredags började sommarlovet för barnen. Vårterminen går ju alltid i rasande fart och plötsligt så sitter man där i kyrkan och lyssnar på förväntansfulla elever. 🌸Men skolavslutningar är heller inte för alla. Cornelis har tyckt att det känts jobbigt varenda år och nu gick det inte längre. Han blev så nervös under morgonen hemma och när vi åkte mot kyrkan höll han på att svimma. Jag har full förståelse till att det känns obehagligt när det kommer till stora dagar när många ska titta på en. Jag har nämligen alltid varit likadan och det var en anledning till att vi hade ett litet bröllop. Trots att bara de närmsta var i kyrkan så kändes det hemskt under vigseln och jag skulle aldrig göra om det igen! Jag är absolut inte bröllopsperson och tycker att den typen av uppmärksamhet är vidrig. 🤢 Kan avundas de lite som njuter av dagen och säger att det var bästa dagen i deras liv. Jag ville bara att de skulle ta slut. Kändes som hela familjen var utklädda. 😂 (jag vet att jag är udda)Däremot har jag vuxit in i rollen som föreläsare och känner att det är något helt annat när man ska framföra något betydelsefullt och meningsfullt. Jag kan inte riktigt jämföra det. Men fler bröllop blir det ej. ☺️ Mina älskade! Stämningsfullt i kyrkan. Det var även här vi gifte oss 2017. Det kändes även som första sommardagen och jag bar denna dröm från MQ. Stellas avslutning innehöll så mycket fint. Klassen är otroliga på att sjunga!
