Igår var det konsert i mysiga anrika Folkets park i Huskvarna. Vad jag önskar att jag fanns på den tiden rörelsen kring Folkets park var som störst. Men jag får åtminstone passa på att njuta av det som än finns kvar. Förra sommaren var vi dit för att kolla på Hooja tillsammans med barnen. Igår var jag där för att se Lars Winnerbäck. Jag började lyssna på honom i mina tidiga tonår och lärde mig varenda låt utanför. Det enda jag ville var att gifta mig med honom eller att hitta en annan rödhårig man med vacker röst och gitarr runt halsen som sjöng hjärtliga sånger för mig. Det blev ju inte riktigt så, även om min man kan spela gitarr. Men jag har kommit över det. 😘Men satan igår var ont jag hade i ben och rygg av att stå i den sluttande backen mot scenen. Det var nästintill outhärdligt och jag ville bara kasta iväg de som till synes såg friska ut och hade möjlighet att sitta. Förra året försökte jag få hjälp genom att få plats för de med funktiondnedsättning men de köpte inte mitt önskemål då jag inte sitter in rullstol. Det är så svårt att få stöd de gånger mina svårigheter inte är uppenbara och syns så som en rullstol gör.Första gången jag såg Winnerbäck live var 2002 eller 2003 i Borgholms slottsruin och därefter har det rullat på. Han håller samma mått på alla sina konserter och överraskar sällan. Men han är trygg och det räcker för mig.Mina favoritlåtar genom tiden med Lasse:Tvivel (med Lisa Ekdal)Kom ihåg migTimglasSöndermarkenFröken svårEn svår och jobbig grej Solen sken, mina nya jeans var på och det serverades avslagen öl och cider i pappmuggar. Sommarkonstert-känslan var 100%. Och så var det dags, 20:52 steg han ut. I mitt nästa liv vill jag bli artist, stå på scen, sjunga och spela inför en jublande publik. Fin fin fin. Hade med mig Michaela igen, den stackarn hade åkt på nackspärr. Tack för veckan, helgen och kvällen!
