Nu är vi här, här i vårt nya mycket gamla hem. Vi kallar det för målarmästarens hus men den historian tar vi en annan gång. Nervositeten var stor i måndags när Olle och jag öppnade ytterdörren, tänk om vi kände att allt var fel?Men det var helt rätt. Med handen på hjärtat så har jag aldrig någonsin känt mig så hemma som här, glad och tacksam över att livet lett oss hit.Flytten innebar mest kaos eftersom vi behövde tömma hela vårt gamla hus senast onsdag. Därför har jag varit helt slut och tagit distans till allt vad sociala medier och mail heter. Jag har under den senaste veckan tillåtit mig att bara släppa allt vad jobb heter för att orka med. Igår fick jag kasta av mig proteserna och hoppa i rullstolen, även idag sitter jag i den. Det blev lite hårt rent fysiskt så benen är lite svullna. 🙈Man blir lite nervös av att komma till nya platser innan man vet hur saker och ting flyter på med tanke på mina funktionsnedsättningar. Nu låter det ju som det är ett himlens krångligt liv man lever men det är mest lite småsaker som att få duschen att fungera, känna av lutningar och sådär. Nu är jag orienterad.Det är inte många hörn det är ordning på och det kommer ta tid. Nästa vecka ska vi börja renovera det som ska bli vårt sovrum på övervåningen och sedan kommer det fortsätta. Hur som helst nu är vi här och det blir bra! Hemma![caption id="1800"] Morgonljuset i köket blir man inte ledsen av.[/caption][caption id="1799"] gammelmormors gamla köksvåg trivs.[/caption]
