Strax innan vi skulle lämna huset för att åka till farmors begravning gick ankelremmen på mina skor av. Jag orkade inte ens gråta den gången utan gick direkt bort till hyllan i köket där jag har en liten trädgårdssax och snöre som egentligen är tänkt att binda upp mina gurkplantor med. Jag satte mig sedan med den inklädda benprotesen (barbiebenet) i knät och började lirka runt snöret. Det var ju bestämt att jag skulle ha precis de är skorna till begravningen. De enda skorna jag har med täkt tå och klack. Jag tänkte inte komma till kyrkan med öppna skor eller moheda clogs. Hela min outfit skulle vara förstörd utan dem.45 minuter senare gick jag på min farmors begravning med gurksnören som höll fast skorna på mina protesfötter. I handväskan hade jag med en sax för att kunna klippa bort dem när vi skulle samlas i mitt barndomshem för minnesstund. samt extra snöre när vi skulle därifrån.Dagen innan skulle vi till flygplansmuseet i Linköping och kom iväg 30 minuter senare pga mig. Eller enligt mig så var det mina protesers fel. De benen jag tänkt ha har en form på foten som gör att det ser ut som två kanoter, eller en gycklare med platta skor. (också barbiebenen) Jag som så gärna ville ha ballerinas men det såg ut som ett skämt. Jag fick byta ben igen, till de som inte ser äkta ut. Tog på mig mina tofflor och gick... Jag satte mig i bilen där familjen väntade och så grät jag. Min man tittade på mig och sa.- Sluta vara så löjlig och ytlig. Vad är det att vara ledsen över? Att du har fel skor?Jag gråter inte över det. När jag hamnar i dessa situationer så ser jag hela ledet bakom mig. Insjuknandet, respiratorn, sjukvården, amputationen, evigheten och aldrigheten. Allt jag behövt gå igenom, allt.Jävla skit sepsis. Min man ser inte bortom allt, han såg bara i stunden.Jag är så trött på att pussla ihop hela underkroppen och tänka ut vilka steg allt ska sättas samman. Jag är så ledsen över att det kommer vara såhär för alltid. Jag vill bara kunna hoppa i vilka kläder jag vill...Jag kommer aldrig mer får tillbaka mina ben som passade till alla skor, alla byxor och bara gick och sprang när jag ville. Den friheten är borttagen från mig.Ibland behöver jag gråta en skvätt, även om det bara handlar om att outfiten inte blev som jag tänkt mig. Det är så mycket sorg bakom all den ytan. Det så mycket mer än att ha fel skor till fel kläder. Jag behöver en stor skogarderob för att få allt att gå ihop då proteser och mode inte gör det alla gånger. Proteserna ovan funkar bara till platta skor och eftersom de har lite bredare fötter så har de töjt ut alla mina platta skor så barbiebenen inte går att använda då det blir ett glapp. Dessa fötter kan jag ha till ett par sandaler utan hälrem också. Vilket gör att jag kan ta på skorna stående. Det är så skönt! Men jag vill bara bära dessa till långbyxor pga designen. Skor med skaft funkar inte alls eftersom böjen tar för mycket plats, så dessa kan jag inte ha i vinter även om det är de absolut skönaste fötterna jag testat hittills. Älskar komforten, de är magi att gå i men hatar designen på grund av att de inte funkar till alla skor. Om det är en mild vinter utan halka är det sneakers som gäller. Mina kängor får stå... Ibland vill jag ha ankelbyxor, kjol eller klänning och då vill jag ha benen här under. Barbiebenen. Men de är inte så bekväma som de andra och jag får mer värk i ryggen. De har fula tår så jag vill därför bara ha täckta skor. Inga öppna sandaler som jag annars gärna bär med de andra fina fötterna, men då funkar ju bara platta och långbyxor.Sen kan jag inte ha platta skor till dessa barbieben för då ser de ut som kanoter då tårna pekar upp och det bildas ett konstigt hudveck vid vristen som syns så väl. Bäst är de till skor med lite klack men ibland vill jag ju ha sneakers eller ballerinas tillsammans med en kjol...Vilket gissel men detta har bara blivit en sådan blockad för mig.Varför kan man inte lyckas skapa funktionella, sköna och femina proteser som ger frihet till alla skor och kläder?Antingen är det supersvårt eller så är det bara jag som sörjer och inte kan acceptera att saker och ting ska vara såhär. Åt pipsvängen med sig sepsis.För tydlighetens skull. Jag har ett par ben för platta skor och ett par för klackade skor.Njut av era fötter som tillåter allt säger jag bara. kram!
