Nu har jag sovit två nätter utan att ha någon farmor. min farmor Evy gick hastigt bort i lördags just när vi var påväg till Kreta. Det känns nog precis som det ska göra när någon som betyder mycket hamnat i aldrigheten. Även jag är i aldrigheten nu. Jag kommer aldrig mer få höra henne svara i telefonen eller prata med henne om våra proteser igen.I november 2018 fick farmor en propp i stora kroppspulsådern när hon var påväg ner för källartrappan. Otroligt nog klarade hon livet men fick i början av 2019 amputera sitt ben. Bara några månader innan mig. Det senaste halvåret har bråcket på kroppspulsådern varit ett faktum med bekymmer. Men trots det trodde jag hon skulle finnas hos oss för alltid. Farmor och hennes livsvilja var så självklar att döden kändes otänkbar. Men inte ens envishet kan styra den. Oj så ont det gör. Jag har ju haft alla mina i livet fram tills lördag. Detta är något nytt för mig, att inte ha någon farmor.Jag skulle kunna skriva en hel bok om henne. jag kanske borde göra det.Tack för att du aldrig missade en enda skolavslutning när jag växte upp och att ni alltid bjöd på ”snask” när man cyklade förbi och bara var ett samtal bort.Nu försöker jag göra det bästa av alla känslor här på Kreta några dagar. Vi fick fira farfars 90-årsdag tillsammans i maj, så fint! Känns extra lämpligt att vi hyr en lägenhet ute på landet. så lugnt och skönt här! Det enda mitt huvud vill ha just nu.
