För snart två år sedan så satte jag mig på sängkanten en morgon för att klä på mig och trodde den närmsta tiden att jag skulle dö.Därefter tog jag mig till toaletten och trodde att jag skulle gå igenom en förlossning. Minnet från när jag födde barnen gjorde sig starkt påmind. Var jag gravid utan att veta om det?Eller är det ett missfall? Ett foster som hamnat fel och inte fäst sig i livmodern? Smärtan var hur som helst rent fruktansvärd och jag började räkna ner mot döden medan jag försiktigt la mig i soffan och skrämde upp barnen utan någon som helst mening när de såg min panik. Fy satan! Jag visste heller inte var jag ska skulle vända mig eftersom vi inte ha någon Gyn-akut här. Så jag ringde kvinnohälsan på Eksjö sjukhus. De misstänkte att en cysta spruckit och bad mig ringa om två timmar igen för att kolla om det lugnat sig och det gjorde det. Jag var trots det full av oro men fick inte komma in för en undersökning. Ville så gärna få svar på vad som hänt med min kropp. Dagen efter så kände jag mig fortfarande skärrad av hela den hemska upplevelsen och bokade därför tid på en privat klinik som jag var till en vecka senare. De kunde inte se något men antog detsamma som Eksjö. Fick ett så fint och varmt bemötande och tog mod till mig att berätta att jag aldrig någonsin ville ha ägglossning igen. Om jag tex hade kört bil när det skedde hade det kunnat gå illa. Jag har ändå varit med om mycket och vet vad smärta är. Ska kvinnor behöva lida av en massa skit hela livet?! ska vi skylla på Eva? (Skämt) Barnmorskan skrev ut ett mellanpiller till min som heter Slinda. Efter 10 år utan p-medel så slutade jag inte enbart ha ägglossning utan Slinda förändrade hela mitt liv. Jag hade i så många år läst allt för mycket om hur skadliga preventivmedel kunde vara och ville därför leva i harmoni med min cykel. Men under de 10 åren jag var utan så blev det då rakt ingen jävla harmoni. haha! Men det förstod jag inte förrän jag började med Slinda. Helt plötsligt slutade min kropp göra ont, jag blev piggare, jag blev gladare, jag blev lugnare och jag kände mig harmonisk. Mycket av min oro försvann och det var som en befrielse att börja med dessa mellanpiller. Det jag vill ha sagt med detta är att man alltid ska lyssna och testa sig fram för att hitta rätt behandling av sin kropp och inte alltid stirra sig blind på guld gröna skogar. Jag trodde verkligen att det jag gjorde för min kropp var det bästa för mig. Men tack vare en sprucken cysta blev jag en bättre version och mer mig själv än vad jag någonsin vågat tro. Tack vare att jag sökte mig till sjukvården och svalde min ”stolthet” över att vara fri från hormoner. Jag har inte råkat ut för några biverkningar och min migrän har lättat. Det finns ju en liten förhöjd risk för andra sjukdomar men livet lämnar aldrig några garantier och fram tills dess ska jag låta mig själv må 100% bra. För MIN del var det rätt beslut att börja ta preventivmedel för att må psykiskt bra och slippa PMS. Något annat kan vara rätt för just dig. Tack Slinda!
