Jag kollar runt på Instagram. Det är ju en del av mitt jobb att vara social i sociala medier, att nätverka och hålla mig uppdaterad på nya trender.Jag slås ofta över tanken att jag känner mig så annorlunda. Nu menar jag inte på grund av att jag är amputerad utan detta beror på annat. Göra lite ingrepp och sådant fix hade jag väl kunnat göra för att passa in. Men jag vill inte förändras mer, bara vara. Trivs med att vara unik.Tjejerna pratar snabbt, många pratar snabbt och de pratar högt. De plutar med läpparna på bilder och ställer upp sig i poser. Jag pratar långsamt och ganska lågt, jag har inte bråttom att uttrycka mig. Skriften har ju alltid varit mitt naturliga språk, det är inget konstigt med att jag skrev en bok. Vissa tycker det men för mig var det enkelt.Ibland har jag försökt prata snabbt men jag känner mig svamlig och att jag inte lägger någon mening i mina ord. Jag gillar egentligen bara att följa långsamma medier, där är jag alltså otrendig. Jag älskar mitt jobb för det har mening för mig och jag vill ge er mer än vad jag kanske vågar ibland. En annan sak är att jag inte kan lägga upp content eller skriva texter som inte känns 100% eller har någon mening. Jag kan aldrig aldrig göra något utan att känna med. Haha, ja jisses så man blivit. Som vanligt tvärt emot strömmen. När tjejerna i skolan gjorde ljusa slingor så färgade jag håret svart. Med permanent färg. Nej, mamma var inte glad men jag kände mig okrossbar. Vem är jag att berätta om de otroliga erbjudande jag fått och sådant som hör till ytligheten? Jag borde skryta mer har jag fått höra. Men huvudsaken är ju att jag vet. Hemligheter är också en rikedom.Kan inte vara något jag inte är.Jag har mycket inom mig men skriker aldrig högt. Men det är så att jag gillar helt enkelt inte matcha-latte med havremjölk, det påminner mig om när jag slarvade med akvariet som barn. (alla andra kanske gillar det på riktigt, vad vet jag. Men jag tar hellre en kaffe med mörkrost eller vad det än bjuds på).Tack för att ni läste! Kram 🥰Foto: Amanda Ekström /Tuggmotstånd