I tisdags kom vi hem från semstern. Det blev en extremt konstig dag. Under morgonen ringde min kontakt på Team Olmed mig med beskedet om att jag fått grönt ljus till att få proteser till mina fingrar. En otrolig lättnad och glädje! Jag är den första som ska få testa dessa och mina förhoppningar är stora. Jag hoppas på mindre värk och belastning men också att fungera bättre i vardagen. Nästa vecka börjar processen. På tåget fick jag ett samtal som gjorde mig väldigt orolig för en person i min närhet. Man blir ledsen när människor inte mår bra. Alla förtjänar lycka och glädje.När vi var och hämtade Sally (vår hund) hos svärföräldrarna fick jag dagens tredje telefonsamtal. Nu med glädjande besked. Köket skulle komma under kvällen!Det blev snabba ryck hem med att tömma matrummet så vi kunde stuva in köket där tillfälligt tills själva "köket-köket" är färdigt för montering. Tur huset är rymligt, nu har vi matbord och skafferi i salongen. Jag vet sedan innan hur påfrestande en köksrenovering kan vara. Men jag ska verkligen inte gnälla. Här står jag och renoverar ett kök medans barn dör i krig och människor mår dåligt. Jag förmår mig faktiskt inte att klaga särskilt ofta alls. Det kommer bli helt fantastiskt med ett nytt kök och själva köket från Kulladal är ett hantverk som gör mig tårögd. Ja jag grät faktiskt en skvätt när vi plockade bort emballaget, men som sagt så är det mycket känslor att hantera nu. Det kommer bli bra. Jag tror förresten inte det kommer bli så mycket julpynt här i år. Om jag inte orkar med det så har jag bestämt mig att det är okej. Såhär ser det ut i matrummet nu där bordet annars brukar stå. Endel trodde att detta är en köksö men detta ska alltså in i köket genom öppningen till höger i bild. Vi har bara stuvat upp köket här tills dess att monteringen kan påbörjas. Det är så fint så jag måste nypa mig i armen. Doften i huset är ljuvlig av trä och linoljefärg. Ser ni den fina detaljen för ventilationen till kyl/frys? Vi kommer alltså inte ha dem dolda som i vårt förra hus. Detta pga att vi kommit på att man knappt kan leva utan en ismaskin. En sådan kyl har vi nämligen just nu och det ger en extra guldkant! Och precis här sitter jag just nu bland frukostporslin och Oboypulver på bordet. Orken och tankarna på julpynt känns evigheter bort. Lite mysigt och befriande är det också med tillfälligt kaos.
