Idag är det min boks födelsedag!Det nu idag den 5 september som den officiellt släpps hos bokhandlarna. Tårarna har plaskat mot tangenterna efter att jag åter igen jobbat mig igenom året 2019 då jag blev allvarligt sjuk i Nekrotiserande fasciit. För det blev min huvuddiagnos den där våren när mitt liv höll på att ta slut. Det har varit svårt att veta hur mycket jag vill dela med mig av och orkar ta itu med. Men jag har i denna bok valt att berätta om hur jag upplevde min tid som jag hade där och då när livet tog en vändning och bytte riktning. När tex mina anhöriga läser kanske de har med sig några helt andra upplevelser i bagaget. Det har varit svårt att förmedla alla känslor kring mitt trauma i intervjuer, även om jag gjort mitt bästa så ryms inte allt på några få tryckta sidor. Det krävdes en bok. Har jag fått med allt nu då?Troligtvis inte, det är för stort att greppa.Jag har haft både medgångar och motgångar, varit blåögd, chockad och rädd. Jag har varit lycklig och jag har varit starkt. Jag har fått ta strider, jag har vuxit och jag har blivit tillfreds. Det har för många varit konstigt att jag varit så positiv och att jag mått relativt bra.För mig kommer det största traumat aldrig vara att jag förlorade delar av min kropp utan att jag behövt uppleva hela denna resa med alla känslor och intryck. Vissa saker är jag nervös över, andra stolt eller glad för. Jag har tagit med det i boken som jag hoppas kan förbättras när det kommer till framtidens vård eller bemötande. Jag berättar om hur det är att vara jag och hur jag ser på den "nya världen" jag befinner mig i. Eller kanske hur den världen ser på mig? Välkomna in till sjukhussalar, operationer och känslan av att ingen tror man kan vara lycklig igen trots att det värsta hände mig. Evigt glad att jag mot alla odds fick behålla livet. Jag klarade det och med mycket värk i handleder och nacke har jag även lyckats få ner upplevelsen till en bok.Livet Utan ben går vidarePuss & Kram