Kapellet intill Kiruna kyrka, så otroligt vackert.Vad det kanske sista gången vi var i Kiruna helgen som gick? Kanske, kanske inte. De allra närmsta finns inte längre kvar och i fredags var vi på en fin begravning av Olles farmor samt minnesstund av hans farfar som gick bort i början av pandemin när man inte fick säga hej då. Så fina människor båda två som berikat mitt liv under 15 års tid. Kiruna har rivits och flyttats under några år nu.Vi lämnade ett Kiruna i ruiner och tomma hus, lägenheter, en ekande stad och ett helt nytt centrum när vi åkte hemåt. Vi bodde i en fin lägenhet i etage som var ritad av Ralph Erskine när det begav sig. Eller helt ärligt tyckte jag vår brf var riktigt ful men man vande sig efter ett tag. Berlinmuren hette huset vi bodde i och själva lägenheten var fin, stor och hade egen ingång. Vi renoverade allt när vi bodde där. För några år sedan löstes hela vår brf in av gruvbolaget LKAB eftersom allt var tvunget att rivas pga gruvdriften. Stellas första hem.I lägenheten tog Stella sina första steg, firade sin första jul osv. Jag tog en symbolisk bild på henne utanför vardagsrummet i fredags. Snart jämnas en bit av den historian med marken, olustig tanke. På väggen satt även den stora Ikeaspegeln kvar som jag målade vit en gång i tiden. Den har nog också haft sitt. I lördags besökte vi nya Kiruna centrum och där kändes det något mer hoppfullt, ångesten drog förbi och framtiden för staden kändes lite mer utvecklande. Nya Scandic var dock under all kritik som inte kunde erbjuda oss mat på hotellet vi bodde på, synd. Nå väl, det var fint Kiruna att göra ett besök och kanske fler än de avsked vi kom dit för. Nya Kiruna var något helt annat. LKAB visade en av sina robotar. Den var rätt charmig! I lördagskväll såg vi Hanna Ferm. Alltid blir det bilder från Loussatoppen.
