Hej bloggen!Från playan i Stilla havet utanför Afrikas kust till ett sjukhus och operation. Här i mitt liv är det en del kontraster. Semesterveckan på Teneriffa förr veckan var verkligen en god uppladdning för att få tankarna på annat.I förrgår kväll blev jag inskriven på Hand och plastik här i Linköping och igår opererades jag. Det blir inte lättare för varje gång trots att jag opererats fler gånger än jag vet om själv. När man ligger på IVA så opereras man lite hela tiden och under tre veckors tid var jag inte vaken alls egentligen.Igår så opererades mina muskler kring bröst, armhåla, rygg.Jag har i fyra år haft 0% utåtrotation på höger arm och har opererat allt möjligt för att få en lösning på det.Det mest oklara är när ortopeden kopplades in och opererade min axel som det inte röntgen inte var något fel på. Mycket är märkligt med detta.När jag blev sjuk i sepsis så uppstod en infektion just i detta område kring armhålan och hud/fett dog av nekros. För att få mig frisk så reviderades allt dött bort och sedan syddes det ihop. Så det ser också lite konstigt ut. Kanske ännu värre nu? Vad vet jag eftersom jag är så omlindad.Igår öppnade min "gamle kära" läkare som varit med under alla år upp min hud och möttes av kluster av ärrvävnad och avsaknad av fett runt om mina muskler. Fettet behövs för att musklerna ska kunna glida bra och det går inte återskapa igen. Ärrvävnaden är däremot borta nu som jag förstod det och leder förhoppningsvis till att jag kan räta ut mina muskler något bättre med en massa träning. Men eftersom det gått så långt tid så har ju senor och ligament blivit korta. Så jag har inte så stora förhoppningar kring det längre. Däremot kan jag hoppas på att smärtorna ska minska. Nåväl, detta är vad jag vet just nu. Många som följer mig på instagram har undrat. Hoppas ni får en fin helg!Jag har fått en ny kompis också som hänger med. Ett drän som samlar ihop blod i en påse utanför min kropp. Känns lite äckligt, visste inte att jag varv så känslig mot blod så jag gömmer den under täcket. Igår var jag sliten efter operationen och sov halva dagen. Sedan kom sjukgymnasten in och hjälpte mig med lite övningar. Helt galet var det eftersom det var den sjukgymnasten jag minns från IVA när jag var inne i min värsta dimma och hallucinationer. Det betydde mycket att få se henne igen. Idag har jag fått på mig egna kläder. Det är alltid ett mål jag har att få på mig snabbt eftersom jag känner mig piggare då. Mamma säger att jag inte äger mjukiskläder, men titta så fel hon har. Detta är världens skönaste brallor i ull från Kappahl Kay/Day.Och ja, i slangen ser ni mitt blod. Blä.. Innan jag åkte bäddade jag rent med nya lakan från Millenotti. Sådant lyx, längtar hem till att lägga mig där!
