Dagens outfit, nu med proteser utan kosmetik.Så skönt att slippa tunga ben.Just nu sitter jag vid en litet bord här på mitt rum hos Hand- och plastik på US I Linköping. Jag är inskriven här ett par dygn framöver pga av en planerad operation som jag väntat länge på. När jag drabbades av min sjukdom så uppstod vävnadsdöd och nekroser på min höft, ljumske och lår vilket ledde till att jag behövt transplantera hud. Inte nog med det så saknar jag även underhudsfett och den transplanterade huden ligger nu direkt på muskelvävnad och skelett. Detta området försämrar inte enbart min rörlighet utan blir även extra utsatt när jag går emot eller slår mig mot lite hårdare ytor utan vävnad som skyddar. Tredje grejen är väl att det ser liten läskigt ut också, men det kommer jag aldrig kunna bli kvitt. Cornelis brukar uttrycka att det är mitt kött som syns, haha. Lilla hjärtat. Jobb i mitt rum på avdelning 53.Jag gjorde den här operationen till förbättring för två år sedan och nu efter covid och vårdköer är det dags igen. Det de ska göra bland annat i morgon är att transplantera fett från min mage och friska höft för att sedan flytta över och fylla ut där det behövs. När jag berättar detta brukar endel uttrycka att jag kan få lite av dem, men det är inget jag tycker är kul att höra. Jag kan inte göra mycket för att påverka den här situationen även om jag önskat. Men detta är ingen glamourös operation och jag vet sen tidigare att jag kommer vara rejält öm en tid framöver efter ingreppet. Anledningen till att operationen upprepas är att långt ifrån alla fettceller överlever och behöver fyllas på. Jag känner mig lugn och trygg här, har samma kirurg som alltid och är hoppfull på att det ska förbättra min tillvaro.Under eftermiddagen har jag skrivit i min bok, det är ett ypperligt tillfälle att skriva här när jag är tillbaks på "brottsplatsen" där mycket i boken utspelar sig. Nu väntar provtagning och dusch, sedan ska jag kolla på "Det sitter i väggarna" innan läggdags. Vi åt lunch här utanför tidigare idag. Fin höstdag i Linköping.
