Mitt hem några månader 2019, nu någon annans.De där jäkla bakterierna, den där sepsisen. Jag var inte den sista som blev drabbad 2019. Absolut inte den första heller. Visste ni att den sk barnsängsfebern är just sepsis, blodförgiftning. Många nyblivna mödrar dog av detta förr innan antibiotikan fanns om deras förlossning lets till komplikationer. Det är en av anledningarna till att det är så viktigt att få ut moderkakan samt att den ser helt och fin ut. Jag känner även en person som drabbades av detta i närtid, det är bara några år sedan. Hon lever ungefär som jag gör nu, utan underben och några fingrar. Sepsis går inte alltid att förhindra om infektionen gått för långt och oftast går det mycket snabbt. Det finns liksom inget förebyggande på det viset. Det man kan göra är att vara uppmärksam och söka vård snabbt om man tex har hög feber, hög puls, lågt blodtryck, svårt att andas, känner sig förvirrad och har smärta. Sepsis behöver inte alls starta med ett sår på huden, den kan starta av tex lunginflammation. Det man behöver snabbt vid sepsis är antibiotika och mer forskning om hur man kan rädda våra liv med så få komplikationer som möjligt.I vintras så drabbades en familj av sepsis orsakad av meningokocker, en bakterie som främst drabbar barn och unga människor. Händelseförloppet är mycket snabbt och det handlar om minuter för att rädda liv. Förutom det jag nämnde där uppe får man även fläckar på huden, snabbt och aggressivt. "Min korridor"Det var just detta som drabbade denna familjen i vintras, en vanlig sketen tisdag vändes livet totalt.Jag har sedan dess haft kontakt med dem och även träffat dem på sjuhuset. Nu har deras barn mot många odds vaknat och finns kvar i livet, en otrolig vändning. Dock med mycket komplikationer som följd. Jag har nu fått besöka hela familjen denna gång. Firat födelsedag där, så orättvist men så fin stund. Livet är inte alltid snällt. Fan för sepsis. I mitt gamla rum tre år senare har min otroliga personal fått en ny sepsispatient att vårda och jag fick kliva in där igen, gående, stående och med förhoppningar om hopp för framtiden till familjen och personen som drabbats. En underbart klok person och en fantastisk familj. Vi vet vad de går igenom, jag vet hur tuff bit som är kvar. Jag är ledsen att fler drabbas och jag hoppas att färre med hjälp av forskningen ska behöva drabbas så hårt. Som min mamma sa, det spelar ingen roll om barnen är 31 år eller 11 år. Det är fortfarande ett barn till någon som drabbas och det kan krossa vilket hjärta som helst.Vem som drabbas hårdast och inte är som ett lotteri, det kan hända alla.Om ni vill att fler föräldrar ska få behålla sin barn och att barnen ska få behålla sina föräldrar. Skänk då gärna lite pengar till Sepsisfonden för att stödja en livsviktig forskning så alla vi utan odds får chans att leva vidare.Tack! Den här vyn var det första jag såg av Sverige och utomhusmiljö efter nästan fyra veckor på IVA på Gran Canaria och här i Sverige. Där kunde jag följa grenarna få knoppar, löven som slog ut, gick från ljusgrönt till mörkgrönt. Människor som skulle någonstans, som var påväg. Jag ville bara hem.Mitt enda nöje ett tag var att titta ut, det enda jag orkade och ändå blev jag helt matt.
