Varje vinter blickar jag mot sommaren och målar upp den som en evighet av sol och värme. Något som aldrig tar slut. Nu har snart halva juni gått och jag har knappt förstått att den ens börjat.Jag behöver helt klart lyfta och plocka fram sommarkänslan mer på egen hand. Äta läskande meloner och söta jordgubbar, ta morgonkaffet på vår altan och lägga mig i gräset för att känns doften av naturen. Som barn var allt så mycket mer närvarande, åtminstone för mig. Dofterna var mer intensiva och känslorna mer här och nu. Jag tror det är därför jag har lätt för att romantisera min barndom. Då låg man i gräset var och varannan dag, badade mina Barbies i en balja på trädgården, cyklade från morgon till kväll med en kompis, köpte styckgodis i den lilla kiosken vid ån och mina föräldrar öppnade upp hela huset om kvällarna för att kyla ner det efter dagens hetta.Vid sjön samlades halva samhället för att fika och bada dagarna i ändan. Mamma badade aldrig men det gjorde farmor. Jag var så glad och stolt att min farmor och farfar hängde vid sjön, det kändes tryggt. Farmor lärde sig bara simma med ena benet. Detta fick jag veta efter att hon amputerades för då berättade hon att det var så typiskt att det var just simbenet som hon förlorade. Lilla farmor, snart har hon varit borta ett år. Varje morgon tar jag en kopp kaffe härifrån. Jag har tre olika kaffemaskiner av olika slag men nu går denna med Zoegas kapslar varm. Det är även smidigt för mig som är själv varannan vecka utan någon annan kaffedrickare i huset. Ett stycke sommarkök. Blir lika glad varje dag att just detta är mitt. Otis är fortfarande...aktiv. Alltså Devon rex måste vara det absolut roligaste rasen? Han får mig både att le och varva ner varje dag. Om natten sover han tätt emot mig medan jag håller om honom. Ett annat hörn i vår hall som jag uppskattar och nu blommar pelargonen igen. Jag måste ta skott ifrån den. Tog på mig detta till Sveriges nationaldag och min man sa att jag var fin. Då blir man glad!Här nedan ska sommaren fortsätta att romantiseras.
