Hösten kommer, kudden fylls ut med fler kuddar.Rutorna på våra stora fönster piskas av regnet den här sista måndagen i augusti. Jag har skrivardag och kan inte tänka mig ett mer passande väder. Snart har jag skrivit färdigt den svåraste delen av min bok, den när jag låg i koma och respirator. Det är så svårt att skriva om händelserna man själv inte upplevt. Min man minns såklart och så har jag försökt översätta lite anteckningar från journalerna i Spanien. Men det kommer alltid vara en märklig känsla att ha icke-upplevt den mest traumatiska delen av mitt eget liv. Från mitt bokskrivande till denna mysiga bok "Nyckeln till hemmet" av Sofia och Elsa.Annars då, helgen gick och jag tycker alltid måndag känns som en nystart. Den här veckan ska vi till Kiruna, det blir begravning och invigning av nya Kiruna C. Som Cornelis sa, först får vi göra en tråkig grej men sen blir det roligare. Det blir annorlunda att åka dit den här gången, min mans föräldrar bor ju inte kvar tex. Själva bodde vi där i några år och båda barnen är födda i norr, de ser fram emot att åka dit igen. Nu ska jag kasta mig in i mitt andra skrivande! Älskar att vi har en kaffemaskin som gör perfekt cappuccino, sen smaksätter jag den med vanilj.
